Idag bor det ca 200 personer i Kassjö. Byn är idyllisk, och ligger lagom långt (1.8 mil) från centrala Umeå, så det har varit en hel del nybyggnationer på senare år, då bl. a många barnfamiljer har flyttat in.

För bara ett par år sedan började några engagerade bybor rusta upp badstranden så att det blev både sandstrand och sandbotten. Kassjös Idrottsförening insåg allt eftersom att det var ett bra initiativ och gick in och hjälpte till. Stranden frekventeras nu flitigt av både Kassjöbor och människor från kringliggande byar, t.o.m. folk från centrala Umeå hittar dit ibland. Det finns volleybollnät uppsatta över hela byn, även vid stranden, och det spelas både improviserade och planerade turneringar. Vintertid är det byns slalombacke som lockar besökare. Skidanläggningen drivs av ideelt arbetande bybor i alla åldrar. Ett elbelyst motionsspår går runt hela sjön, och det är en verkligt mysig runda att gå på sommaren. Under vintern är det ett skidspår.

Kassjö erbjuder även en trevlig fiskemiljö, byns invånare fiskar gratis men utomstående måste inhandla fiskekort. Bussförbindelserna är väl det enda som verkligen drar ned Kassjös attraktionskraft, det går bara bussar under skoltid, och då bara två turer in till stan på morgonen, och två turer hem på eftermiddagen. Närmsta livsmedelsaffär ligger 7 km bort i grannbyn Brännland. Därifrån går det faktiskt bussar även under skolloven, så om man bara orkar plocka fram cykeln går det att överleva utan körkort, men det är inte direkt roligt då det blåser och regnar. Att det går så få bussar är en skandal! Umeå kommun borde skärpa sig.

Historik

Som kanske framgår ovan är Kassjö en by i ständig utveckling där engagerade bymedlemmar med gemensamma krafter jobbar för att skapa meningsfulla fritidsaktiviteter, både för barn och vuxna. Att gemensamt ta ansvar för byns utveckling är en tradition som sträcker sig långt bakåt i tiden. I Kassjö byakista (en kista där dokument rörande byns gemensamma åtagande bevaras) finns protokoll från byamöten bevarade ända från 1810, då Kassjö fick en egen byastadga. Före 1810 tillhörde Kassjö Norrfors och de båda byarna hade en gemensam byastadga 1751-1810. Handlingar som rör Kassjö före 1810 finns bevarade i Norrfors byakista. Innehavaren av byakistan och ordförande för byalaget kallas byålderman, och än idag finns det en sådan i Kassjö.

Grundandet

Umeå grundades som socken år 1324. Exakt när Kassjö by uppkom finns inga uppgifter på, antagligen växte den fram mot slutet av 1400-talet genom att byn Norrfors använde markerna runt Kassjön som fäbodvallar. Första benämningen i skriftliga källor är1539, och byn kallas då Kassasiö.  

Namnet

Enligt en ganska gullig sägen ska namnet Kassjö härstamma från en vallflicka vid namn Kajsa. En dag någon gång på 1400-talet ska ha hittat en sjö, vackert belägen bland skogiga kullar, då hon var ute och vallade sin hjord. Då hon kom hem till sina föräldrar som bodde i Norrfors berättade hon om det trevliga stället hon hittat, och sjön fick då namnet Kajsas sjö vilket senare i folkmun blivit till Kassjön som i sin tur gett namnet Kassjö till byn som växte fram från de fäbodar som Kajsas föräldrar började bygga p g a sin dotters entusiastiska utläggningar.

Språkforskare menar dock på att Kassjö kommer från kas, kase som antagligen är en försvenskning av det norska ordet kos. Betydelsen av det ordet är dels "en samling av fällda träd eller buskar som bränts till aska för att gödsla jorden" samt "ett jordstycke som är berett genom bränning av träd och sedan besått".

Utveckling 1571-1800

Kassjö har aldrig varit en särskilt stor by. År 1571 så fanns det tre bönder i byn som tillsammans var i besittning av 3 hästar, 28 nötboskap och 47 småkreatur. Man hade även en kvarn belägen i Smörbäcken, man kan se ruinerna än idag. 1695 hade antalet sjunkit till två bönder som tillsammans hade 2 hästar, 16 nötboskap och 48 småkreatur. Dessa siffror betyder dock inte att det bara bodde tre, respektive två, personer i hela Kassjö, en gård kunde bestå av ändå upp till 15 personer, och dessutom räknade man i skattelängderna bara de som var självägande bönder, inte de som arrenderade mark av stat eller adel. 1750 så hade de två skattebokförda bönderna i Kassjö det bättre ställt, de hade fler djur i jämförelse med de två på 1600-talet. Det fanns dessutom två kvarnar och ett grovbladigt sågverk som ägdes av fyra bönder, de två i Kassjö och ytterligare två i Norrfors. Som jämförelsesiffra kan nämnas att det i hela Umeå socken bara fanns 470 bönder 1750, plus 160 hemmanen som låg öde p.g.a. de svåra tiderna.

Slutet av 1600-talet och fram mot mitten av 1700-talet var en tung tid för Umeåområdet. År 1670 så var det krig i södra Sverige vilket krävde soldater även från Norrland. 1696 och 1697 var två av de värsta nödåren Sverige sett, med enorm missväxt. Sedan följde kriget med Ryssland och ryssarna plundrade i Umeå 1714, 1720 och två gånger under 1721. Själva Kassjö låg för långt in mot landet för att drabbas av dessa attacker, men det krävdes allt fler soldater. Kassjö- Norrfors tvingades under perioden 1670-1720 ställa upp med 9 (!) soldater och det var bara tre rotebönder som skulle stå för detta. Att det var dyrt för dem kan man förstå, varje nytillsatt soldat skulle ha 100 riksdaler, ny uniform och ett soldattorp att bo på. Om då den stupade soldaten innan hade haft familj, så skulle dessutom den vräkas från soldattorpet först, och byn fick fler fattiga de måste försörja.

Folkmängden överlag började öka mot slutet av 1700-talet och nybruk och nybyggen var den naturliga lösningen på försörjningsproblemen som uppkom. Upplåtelse av mark för nybyggen gavs av landshövdingen och kallades imission eller fribrev, man slapp nämligen som nybyggare att betala skatt under de första åren man byggde upp gården, ibland så länge som 50 år. Den första omnämnda imissionen för Kassjös del var 1781 då man ansökte om att få bygga vid Häggsjön, men de hade antagligen fäbodar där sedan tidigare.

1800-talet

Redan före 1849 så hade Kassjöbönderna anlagt nybyggena Storhäggsjö, Västanbäck, Lindgård, Sunnantorp, Västansjö, Östansjö och Rismyrliden. Man måste erkänna att de var energiska. Alla dessa ställen utom Lindgård existerar som byar även idag. Att Kassjö expanderade under 1800-talet kan man även se på att de gav sig in i båtbranschen tillsammans med Norrforsborna. 1812 så bestämdes det att de gemensamt skulle bygga en "galeas om 50 lästar", det största fartyget bönder fick nyttja på den tiden. Båt- och skeppsbyggande drygade ut kassan för många bönder under den här tiden, fram tills att den gamla segelflottan slogs ut av ångfartyg av järn i slutet av 1800-talet. År 1825 så anlade man dessutom en ny, finbladig såg i Kassjö, men det sågades mest till husbehov, och den ersattes senare under 1800-talet av en liten ångdriven såg.

1900-talet

I början av 1900-talet så expanderade byn ytterligare. 1920-21 byggdes en skola tänkt för upp till sjätte klass. Den byggdes helt av Kassjöborna själva som skänkte virke och avsatte arbetsdagar för att få den färdig. Den var igång fram till 1941 då den fick slå igen p.g.a. att det fanns för få barn i byn, men öppnade igen 1951 för att sedan slutligen läggas ned 1958. Numera är den gamla skolan ett charmigt bostadshus mitt i byn. Under början av 1920-talet byggdes även ett Missionshus då EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) hade starkt stöd bland Kassjös innevånare. Detta gick till på samma sätt, att byn gick ihop och byggde det själv. För en tid sen tog Kassjö Intresseförening över Missionshuset, och numera är det en byagård där det anordnas aktiviteter av olika slag.

Vid 1930-talets mitt så började man bygga en ny väg som inte skulle vara lika slingrig som den gamla. Den nybyggda Kassjövägen fick dock vara en riktig lerpöl fram till 1994, först då blev vägen belagd med oljegrus efter en intensiv kampanj förd under många års tid av upprörda Kassjöbor. Den första bilen i Kassjö kom faktiskt redan kring 1920, det var en lastbil som körde ut mjölk till mejeriet. År 1948 fanns det hela 27 bönder i byn som levererade mjölk. Detta antal minskades dock successivt, och numera finns det ingen kvar. De sista tappra var Ernst och Doris Wallgren som gick i pension 1987.

Källor

Karlsson, Benny "Grundkurs Umeå" (1993)

Andersson, Lennart "Ödehemman år 1660-1750 och Skattehemman i Umeå socken 1750" (1990)

Diverse dokument från Kassjö byakista

Copywright Sofia Wallgren 1996/97/98
omarbetad av Linda Eriksson 2000

SIDANS TOPP / ÅTER STARTSIDAN

FAKTA OM KASSJÖ

Kassjö idag
Historik